Kanske inte i egentlig mening, men alla sätter mål just nu. Dom ska väga mindre, träna mer, äta nyttigare, leka mer med sina barn, göra bättre karriärer, gifta sig, skilja sig, skaffa nya vänner, ta bättre hand om sina gamla vänner samt också vara goda förebilder. Puh.

För egen del då? Vad ska jag göra i år?

Jag ska sluta vänta. Det är mitt eget löfte till mig själv. Att bo på olika håll och hålla samman ett förhållande är kostsamt. Jojo-tillvaron de dagar vi ses ska ut ur mitt liv. Jag vill inte att relationen ska ta slut, men jag har heller inte råd eller tid att bara må bra två av veckans sju dagar. Det måste inte ske idag, ej heller imorgon men innan året är slut. Det är vi dessutom överens om.

Jag har gått med på ett vad för 2010. Det tänker jag göra allt som står i min makt för att genomföra. Vid ett julbord i december flamsades det och alla surrade om hur de tränade, vad de tyckte var roligt och vad man egentligen borde genomföra för prestationer. Plötsligt hör jag mig själv säga: Klart jag ställer upp, visst ska jag springa Stockholm Halvmarathon! Eh?! Sa jag det där högt? Dagen efter, med ångesten som spön i backen påmindes jag av kollegorna. Men jag har också bestämt mig för egen del, jag vill göra det här. Jag ser fram emot det och det ska bli kul!

Tänker på jobbet. Tagit ledigt ytterligare ett par dagar, börjar först på torsdagen igen. Torsdag och fredag är fulltecknade, bl a en anställningsintervju på fredag. Headhunting. Dom har ringt, inte jag. Därför ska det bli intressant att lyssna till hur de tänkt. Jag behöver inte lägga all min kraft på impression management.