Sänkt, sjuk och med en sprängande huvudvärk. Så gick det med den härliga och planerade ledigheten!

Har istället roat mig med att trava till Ica i -15 och handla, med feber såklart :(  Väl hemma igen skulle maten tillagas och jag skulle läggas på soffan för återhämtning. Pui. Att vara sjuk och ensam är ingen hit.

Men, nu har lite av andarna återvänt och jag surfar på Spotify. Ni måste prova The Baseballs - Strike! Särskilt Don't cha. Bland det roligast charmiga jag hört på länge. Nu har jag lämnat Baseballs och övergått till lite hårdare technotoner med David Guetta - ett fenomen!

Ser fram emot upplösningen på Collision ikväll. Så bright serie!

Take care.

Kom precis tillbaka efter att ha hämtat ett paket med böcker. Köpte Isodieten av Fredrik Paulun, Kristina Andersson och Martin Brunnberg. Läser på och funderar på hur det kommer att funka i min vardag.

Kolla gärna på www.isodieten.se och fundera du också. Eller berätta gärna om egna erfarenheter.

Jag informerade min chef om att jag gärna ville ta ut ett par semesterdagar i inledningen av denna vecka. Har dagar kvar och dessutom ett par dagar sparade, så det kändes som en bra idé. Vaknar upp i morse, känner inget särsklit, möjligen lite extra grus i ögonen. Min syster ringde och ville pladdra bort en stund under tiden hon kör sina tre mil till jobbet. Jag hasade mig ut i badrummet. Älskar verkligen golvvärme, särskilt nu när det är kallare ute... Förmiddagen gick i snigeltempo, medvetet. Jag hade en PT-tid inbokad 13:30 och ville passa på att bara njuta av att ta det lugnt, äta frukost och ladda för ett bra pass.

När jag vid lunchtid hastade hemifrån kände jag lätt sveda i halsen, stod vid busshållplatsen och hostade irriterat. Väl framme och ombytt började jag kallsvettas. Får ta en stillsam uppvärmning tänkte jag. Men! Hallå? Inte ska man väl behöva ha 130 i puls för att man promenerar i sex minuter på löpbandet?! Frustrerad klev jag ned, bad min PT att ta de små musklerna idag, allt för att inte braka loss med ex benövningar som aktiverar stora muskelgrupper och kräver ansträngning. Men se jag gick bet. Högg i sten. Bet i gräset. Sket i det blå skåpet. Var fullständigt urlakad och efter tre övningar var det dags att tacka för sig, gå och byta om och ta bussen hem igen. Lugn eftermiddag förstås, dock inte som uppladdning, snarare ett sätt att hålla kallsvetten i schack.

Frustration.

Kanske inte i egentlig mening, men alla sätter mål just nu. Dom ska väga mindre, träna mer, äta nyttigare, leka mer med sina barn, göra bättre karriärer, gifta sig, skilja sig, skaffa nya vänner, ta bättre hand om sina gamla vänner samt också vara goda förebilder. Puh.

För egen del då? Vad ska jag göra i år?

Jag ska sluta vänta. Det är mitt eget löfte till mig själv. Att bo på olika håll och hålla samman ett förhållande är kostsamt. Jojo-tillvaron de dagar vi ses ska ut ur mitt liv. Jag vill inte att relationen ska ta slut, men jag har heller inte råd eller tid att bara må bra två av veckans sju dagar. Det måste inte ske idag, ej heller imorgon men innan året är slut. Det är vi dessutom överens om.

Jag har gått med på ett vad för 2010. Det tänker jag göra allt som står i min makt för att genomföra. Vid ett julbord i december flamsades det och alla surrade om hur de tränade, vad de tyckte var roligt och vad man egentligen borde genomföra för prestationer. Plötsligt hör jag mig själv säga: Klart jag ställer upp, visst ska jag springa Stockholm Halvmarathon! Eh?! Sa jag det där högt? Dagen efter, med ångesten som spön i backen påmindes jag av kollegorna. Men jag har också bestämt mig för egen del, jag vill göra det här. Jag ser fram emot det och det ska bli kul!

Tänker på jobbet. Tagit ledigt ytterligare ett par dagar, börjar först på torsdagen igen. Torsdag och fredag är fulltecknade, bl a en anställningsintervju på fredag. Headhunting. Dom har ringt, inte jag. Därför ska det bli intressant att lyssna till hur de tänkt. Jag behöver inte lägga all min kraft på impression management.