Dumma misstag. Att ta hand om sig själv samtidigt som man tar hand om sina relationer.

Om man tänker sig en kopp och innehållet den kan bära. När man fyller den för mycket rinner innehållet över, du får hitta en annan kopp, en till kopp eller helt enkelt stå ut med att du inte kan ta hand om allt som rinner över kanten. När livet beter sig som koppen riskerar man att inte hinna med allt, att inte vara förmögen att ta hand om alla relationer, vårda dem och se till att de får den näring de behöver. När livet roterar runt sin egen axel, när jag inte hinner med, då tar vännerna stryk. Kanske har jag förlorat ett par av dem under året som gått. Jag vet inte än. Men sent ikväll var jag modig nog att skriva ett brev till dem, inte för att förklara eller be om ursäkt, det skulle bara kännas som dravel. Snarare för att ta upp tråden, för att bjuda hem dem och få tillfälle att prata en stund. Vi får se om modet betalar sig.

Det är natt nu. Klockan är alldeles strax 01:00. Vi sitter här, jag och en kollega, i vår fina lägenhet i Sälen och blandar arbete vid datorn med den ganska stillsamma musiken från iPoden. Jag mår bra, ser fram emot första skiddagen imorgon. Klockan ringer 06:20... :-s