Att vara särbo är en av livets utmaningar. Det sätter både mig och den kära på prov. Vi ses oftast från fredag em till söndag em, alltså den tid då vi företrädesvis är lediga från jobbet, vill koppla av och slippa tråkigt vardagsliv. Helgen är ju också förstås förknippad med lite god mat, någon aktivitet och så all denna kärlek och ömhet som ska fördelas ut i lämpliga portioner både mellan oss båda, men självklart också övriga familjemedlemmar. Detta är alltså vårt manus, det är dom här sakerna som vi prioriterar och använder som kompassriktning då vi ses.

Därför är det då extra svårt då någon av oss avviker från den tänkta riktningen. Man går då liksom utanför det som är tillåtet, man blir svartfoten, stämningsförstöraren. Ibland är det dock nödvändigt. Att vara den som är ledsen, att vara den som ifrågasätter, att vara den som inte kan låta bli att bråka trots att det är söndag eftermiddag och vi snart ska skiljas åt. Vi är ju kloka personer tänker jag då. Klart vi klarar det här, vi är ju resonabla och vuxna människor. I nästa sekund är jag förtvivlad och tänker: -Hur fan gör man? Vem har manus till hur man lever särboliv? Vem kan vara min guide?

Idag är det måndag. Hon åkte förstås igår igen. Alltid dessa adjö, på centralstationer, på flygplatser eller i bilen. Vi har en liten ritual som får oss båda att le i eländet. Hon kliver ur bilen, hämtar sin packning och kommer till förarsidan, pussar mig försiktigt genom sidorutan innan hon springer.

Fyra dagar kvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har precis, via jobbet, fått ny förmånsbil. Den här gången blev det en vit Volvo V70. Har aldrig haft så stor bil tidigare och det var en övning i sig att börja ratta runt detta monster. TIdigare har jag haft en SAAB Vector 9-3, en bil jag var nästan...

Jag har en kompis som arbetat på Sveriges Radio under många år. Hon säger att tricket för att bli en bra journalist och programledare är att vara personlig utan att vara privat. Jag kan förstå vad hon menar, man får gärna berätta ex om saker man uppl...

Jag hade ett röstmeddelande på min mobil när jag kom ut från ett möte igår: -Du måste ringa mig, jag är så glad, jag har dingat 80! Jaha? säger den oinvigde. Dinga, vad är det?   Jag och systersonen spelar båda två WoW. Ett rollspel där man skapa...

Lyssnar som bäst på Dan Browns - Den förlorade symbolen. Där testar man hypotesen att tankens kraft går att mäta. Om den nu verkligen går att mäta och omsätta i fysiska termer, exempelvis vikt, så borde också en människas själ gå att värdera eller vä...

Så var den avklarad då. Förkyld och inte alls på topp har jag nu gjort min intervju. Hur det gick? Ingen aning. Ibland kan man få en känsla av när det går bra eller när det går riktigt dåligt, så var inte fallet här.   Fick berätta väldigt lite o...